.

Denna helgen kan jag ju inte direkt ranka som en minnesvärd helg.
Den började i miljontals tårar och avslutas nu med 39 graders feber och 4 prov att plugga till.
Slap in the face, huh?

Är la bäst att föra in detta, I fredags efter att vi firat min bror och kommit hem, kollat lite film så åkte Gustav hem, då ringer dem från ålderdomshemmet och säger att min morfar hade somnat in. Vi åkte dit och sa farväl, och ni fattar ju själva att redan då var hela min helg förstörd. Behöver inte förklara min relation till min morfar mer än att jag förlorat den enda personen i mitt liv jag fick inspiration av. Lördagen spenderade jag med Gustav, fick komma bort lite och det var behövligt, vi låg bara hemma hos han och kolla Top Gear och lagade mat. Och kom ganska nyss hem från honom, med feber och en rejäl hög med plugg framför mig.
Jag känner mig väldigt svag, ensam, trots att hela min familj/släkte omringar en av kärlek nu i denna stund när en viktig del av familjen lämnat oss.
Om jag inte är helt ute och cyklar, så tycker jag att jag har rätt till att inte må bra just nu.