.

Denna sommar träffade jag en underbar tjej.. Verkligen underbar. Vi fick varann att inse va äkta vänskap var.
Vi skapade så himla mycket minnen på extremt kort tid gämfört med många andra.
Idag fick jag ett "brev" eller vad man ska kalla det.
Som hon själv skrivit med egna ord om våran sommar.
Jag darrade när jag läste den, för det va hon och jag mot världen som vi sa.
vi rusade aldrig in i någon vänskap utan sakta men säkert limmades vi ihop, och då kunde ingen bryta isär oss.
Trodde vi.
Sen kom skolan tillbaka, och vi träffades ytterst sällan, vi höll fortfarande kontakt men att träffas fanns ingen tid till. Nu var det mer än 1 månad sen jag såg henne. och det gör ont
Jag önskar att alla kunde känna den glädje vi delade då.